fredag 9 maj 2008- Hushållningssällskapet i Luleå..
Hushållningssällskapet i Luleå - Köpmangatan 2
Har du någonsin känt att vissa byggnader tar emot dig? Öppnar armarna och ger dig värme?
Våren 1989 tog jag en långpromenad i Luleå. Det var andra dagen efter min flytt till Luleå från Kiruna, Jag ville lära känna stan. Storgatan tog bara fem minuter att gå och sen var det slut. Jämfört med storgatan i Teheran som är 1,7 mil, var detta ingen match. Längst ner på storgatan hittar jag Norrbottens museum, Går in kollar runt och efter en timme kommer jag ut. Tar och kollar gatan bakom museet, köpmangatan alltså. Strax bakom museet ligger en gul och gammal byggnad med skylten HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET.
Jag blev direkt fascinerad av denna byggnad. Den talade till mina gamla barndomsminnen. Föräldrarhemmet, huset där jag föddes i. Jag tänkte: Gud, vad kul att kunna vara i detta hus. Sex år senare, sommaren 1995 fick jag min anställning på Norrbottens museums fotoavdelning. Gissa rätt att min arbetsplats var i detta hus. Det var ingen byggnad längre, det var ett hus.
Jag har vistats i dessa lokaler i tretton år nu. Kvällar som jag har jobbat länge eller kvällar som jag har kommit tillbaka till jobbet och stått och kopierat i mörkrummet, fixat bilder i datorn eller bara suttit och lyssnat på musik.
Nu efter tretton år kommer vi att flytta härifrån till nya lokaler. Nya och fräscha lokaler men det som jag kommer att sakna är de stunder som jag har njutit i detta hus. Ikväll bjöd Hushållningssällskapet på en husfest. God mat och dryck och trevligt sällskap. I ca fem timmar försökte jag att suga i mig alla de gamla minnen och fina stunder som jag har haft i detta hus. Jag har jobbat hårt i detta "hus", har förverkligat mina drömmar, skrattat, umgåtts, gråtit, älskat....
Hushållningssällskapet i Norrbotten, jag kommer aldrig att glömma dig. Du är förevigad i mitt hjärta för all tid. Tack för allt och för alltid.
Tack och lov att jag fick vara i din famn i tretton år.
Våren 1989 tog jag en långpromenad i Luleå. Det var andra dagen efter min flytt till Luleå från Kiruna, Jag ville lära känna stan. Storgatan tog bara fem minuter att gå och sen var det slut. Jämfört med storgatan i Teheran som är 1,7 mil, var detta ingen match. Längst ner på storgatan hittar jag Norrbottens museum, Går in kollar runt och efter en timme kommer jag ut. Tar och kollar gatan bakom museet, köpmangatan alltså. Strax bakom museet ligger en gul och gammal byggnad med skylten HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET.
Jag blev direkt fascinerad av denna byggnad. Den talade till mina gamla barndomsminnen. Föräldrarhemmet, huset där jag föddes i. Jag tänkte: Gud, vad kul att kunna vara i detta hus. Sex år senare, sommaren 1995 fick jag min anställning på Norrbottens museums fotoavdelning. Gissa rätt att min arbetsplats var i detta hus. Det var ingen byggnad längre, det var ett hus.
Jag har vistats i dessa lokaler i tretton år nu. Kvällar som jag har jobbat länge eller kvällar som jag har kommit tillbaka till jobbet och stått och kopierat i mörkrummet, fixat bilder i datorn eller bara suttit och lyssnat på musik.
Nu efter tretton år kommer vi att flytta härifrån till nya lokaler. Nya och fräscha lokaler men det som jag kommer att sakna är de stunder som jag har njutit i detta hus. Ikväll bjöd Hushållningssällskapet på en husfest. God mat och dryck och trevligt sällskap. I ca fem timmar försökte jag att suga i mig alla de gamla minnen och fina stunder som jag har haft i detta hus. Jag har jobbat hårt i detta "hus", har förverkligat mina drömmar, skrattat, umgåtts, gråtit, älskat....
Hushållningssällskapet i Norrbotten, jag kommer aldrig att glömma dig. Du är förevigad i mitt hjärta för all tid. Tack för allt och för alltid.
Tack och lov att jag fick vara i din famn i tretton år.
